Martin Buber sid 2

( Till M. Buber sid 3 )

ut sig på bekostnad av Du-världen. Det-världen växer oupphörligt: kunskaperna, tekniken, metoderna, civilisationens samlade insikter, allt detta ställer enorma krav på den mänskliga förmågan att behärska och tillgodogöra sig Det-världen. Denna förmåga utvecklas enligt Buber alltför ofta genom en minskning av förmågan till Du-relationer. Följden blir en uttorkning av livet, en av-humanisering, känslor av vanmakt, tomhet, meningslöshet. ( Det bör påpekas att Buber inte är någon bakåtsträvande kverulant! )
I Dag Hammarskjölds Vägmärken har Buber satt tydliga spår, men ändå är det kristna inflytandet starkast. Det finns i martyrdraget, i tonvikten på det ovanifrån givna, högre uppdraget. Bubers värld är på en gång mer mänskligt optimistiskt och mer "demokratiskt". Han lägger tonvikten vid människans möjlighet, inte Guds vilja. Guds rike kan skapas lika väl i ett samlag eller en god måltid som i en bön eller ett konstverk eller en vänlig handling. Det väsentliga för honom är att man finner sin väg, dvs. att man upplever sig själv som en helhet och förmår gjuta samman tankar, ord och handlingar till ett. Denna helhet är visserligen aldrig vunnen en gång för alla, men den blir rikare och säkrare för varje erövring. Man märkerBubers överensstämmelser med modern psykoterapi - utvecklingssången är självbesinning, självbejakelse och självförglömmelse.
I den rika lilla bok som heter Människans väg finner man bland mycket annat ett embryo till den aktuella "kulturdemokratin".
Personligheten är sitt eget mått, förvirring och halvhet blir följden av att man söker härma anddra eller hinna lika långt som någon annan. Man ska inte göra det som redan är gjort, utan det som väntar på att bli gjort. Endast man själv vet vad det är. "Gör han inte det så är han som den som går i takt med sin följeslagares steg och inte känner sin egen takt: genom honom blir varken det ena eller det andra förverkligat." Samma grundtanke illustrerar han med följande anekdot:
"När den gamle rabbinen Susja låg på sin dödsbädd yttrade han: I det kommande livet kommer man inte att fråga mig, varför har du inte varit Moses? Man kommer att fråga mig, varför har du inte varit Susja?"Ett av de drag som gör Buber tilldragande för moderna sökare är att han vet när han är rationell och när han är irrationell och att han aldrig blir anti-rationell. Han förenar respekt för förnuftet med en öppet deklarerad subjektivism. Han grundar den på insikten om att ingen annan heller vet något objektivt giltigt om det utomvärldsliga, att gudsföreställningar aldrig kan göra anspråk på någon allmängiltighet. Men Bubers frihet från absolutism, hans generositet mot andras uppfattningar och han avväpnande


Till Martin Buber sid 3

HOME